Powerslave & Somewhere in Time

Till Powerslave lyckades Steve Harris för första gången behålla samma sättning som skivan innan och det märks. Bandet känns heltaggat, produktionen är bättre och varje bandmedlem presterar bättre individuellt. Något som slog mig när jag lyssnade på Powerslave nyligen var att Maiden aldrig låtit speciellt tidstypiska rent ljudmässigt. Andra hårdrocksband under mitten av 80-talet och framåt 90-talet låter ofta väldigt mossiga med bla jättereverb på baskagge och virvel, obefintliga hi-hats, överdrivna körsånger mm. Maiden sket i allt sånt, visst, de hade med gitarrsyntar på Somewhere in time men det var inget som tog överhanden. Samtida Judas Priests Defender Of the Faith för att ta ett exempel, har inte alls åldrats lika bra som Powerslave. Hur som helst, inte ett svagt spår, bara några mindre skitbra.

"Aces High" 10
"2 Minutes to Midnight" 9,5
"Losfer Words 8
"Flash of the Blade" 9,5
"The Duellists" 8,5
"Back in the Village" 7,5
"Powerslave" 10
"Rime of the Ancient Mariner" 10
Betyg: 9.1


Somwehere in time har inte riktigt samma bett som sin föregångare, däremot mer "episka" låtar. Trots att jag tycker Powerslave är lite bättre lyssnar jag oftare på Somewhere in time av nån anledning. Denna gång har Bruce Dickinson inte med en enda låt på denna då hans akustiska låtar refuserats av övriga bandet. Istället är det herrarna Harris och Smith som står för i princip allt låtmaterial. Några av Maidens allra snyggaste gitarrsolon finns med på Somewhere in Time, Smiths solo som börjar 4:06 på Caught somwhere in time, solona på Wasted Years och Sea of Madness är vansinnigt snygga, tror att det är Smith på dem med. När jag var liten tyckte jag Smith var skittråkig på scen och hade en ful hockeyfrilla. Tycker fortfarande att han hade en vansinnigt ful hockeyfrilla men det är inget snack om hur viktig han var för maiden, superb låtskrivare och gitarrist. Noterade att på Spotify så ligger Run to the Hills, Fear of the Dark och Number of the Beast i topp tre på mest lyssnade Maidenlåtar, Folk får ju ta och skärpa sig, spela Fear of the Dark när man kan lira the Loneliness of the long distance runner. Bah!

"Caught Somewhere in Time" 9
"Wasted Years" 10
"Sea of Madness" 8
"Heaven Can Wait" 8,5
"The Loneliness of the Long Distance Runner" 9,5
"Stranger in a Strange Land" 6
"Deja-Vu" 7,5
"Alexander the Great" 10
Betyg: 8,6

Mer Iron Maiden

Iron Maiden har varit ett favoritband enda sen jag köpte No Prayer for the Dying när den kom ut 1990. Tror inte jag vet något band som efter 29 år (sen första skivan kom) och 13 studioskivor senare fortfarande håller otroligt hög klass både på liveframträdanden och på skiva. Från deras punkdoftande debut till den senaste proggiga A matter of life and death har Steve Harris, liksom Lebowskis matta, varit den som knytit Iron Maiden samman under alla år. Han har även ansvarat för att ha skrivit några av deras absolut bästa låtar likväl som några av deras sämsta. Vissa känner bara till Maiden genom sönderspelade dängor som Run to the Hills och Fear of the Dark men det finns så mycket bättre låtar att upptäcka. Vilka skivor är bäst, vilka liveskivor bör du äga, och hur bra var skivorna med Blaze Bailey egentligen? Svaret hittar du här den kommande tiden. Mest för att jag får en ursäkt att nörda och betygsätta.

Den betygsatta debutskivan är återutgåvan där Sanctuary även klämts in. Varför vet jag inte då den drar ner helhetsbetyget. Prowler är i alla fall en av de coolaste öppningslåtarna som gjorts! Lyssna och dyrka! Även om jag gillar Pauls sång på de två första skivorna är många av låtarna bättre med Bruce Dickinson (Phantom of the Opera på Live after Death till exempel)

"Prowler" 10

"Sanctuary" 5

"Remember Tomorrow" 8,5

"Running Free" 6

"Phantom of the Opera" 9

"Transylvania" 7

"Strange World" 6

"Charlotte the Harlot" 7

"Iron Maiden" 7

Betyg: 7.2

Uppföljaren Killers är lite mer ojämn och även på denna återutgåva har en till låt klämts in, Twilight Zone. Denna var visserligen med på USA-utgåvan ursprungligen men inte på den europeiska. Trots att den inte är lika bra som debuten är Killers en riktigt bra platta med höjdpunkter som titelspåret, Purgatory, instrumentala Ghengis Khan och Murders in the Rue Mourge.

"The Ides of March" 7
"Wrathchild" 6
"Murders in the Rue Morgue" 7,5
"Another Life" 7
"Genghis Khan" 7,5
"Innocent Exile" 5
"Killers" 8,5
"Prodigal Son" 6
"Purgatory" 8,5
"Twilight Zone" 7,5
"Drifter" 6
Betyg: 6,9

Återkommer med resten av plattorna snart.