Dribblers, fotboll och Mötley Crue

Några sena öl på Faluns bästa sportbar Dribblers i goda vänners lag är aldrig fel även om vi inte såg så mycket av matchen vi skulle titta på. Inte för att jag är överdrivet intresserad av fotboll. Visst är det kul som fan att titta på ibland men jag har inget favoritlag och är ej någon fanatisk tippare. Det är roligare att diskutera musik, film och nyheter från veckan som gått. På väg till muggen sprang jag ihop med min gamle vän Jonny som jag inte sett på väldigt länge.

Vi lirade hockey ihop när vi var små men kände ej varandra speciellt bra de första åren (det här var när vi gick på lågstadiet). I mitt hockeylag gillade alla Magnus Uggla, Roxette eller Svullo (som jag minns det i alla fall), tills jag sprang ihop med Jonny på Falu Marknad vid ett stånd som sålde begagnade OKEJ-tidningar, vi letade båda efter nummer med Motley Crue och WASP i och vips var vi polare. Mötley Crue var världens bästa band tyckte vi båda (tills vi upptäckte Iron Maiden) Det fanns någon som gillade samma musik som jag. Helt fantastiskt! Därefter började vi hänga och lyssna på musik, upplevde vår första "stora" konsert tillsammans, Europe, på Prisoners in Paradise turnén ´91 i Kupolen i Borlänge, startade vårt första band, han lirade gura, jag synt och senare trummor, slaktade låtar av Europe, ZZ-top och Metallica. Därefter blev det tidiga fyllor, mer musik och ständiga hyss.
Efter högstadiet så gled vi i sär, lite så som det kan bli och idag umgås vi inte alls men vi håller lite sporadisk kontakt. Jäkligt roligt att se han hursomhelst och jag ska göra slag i saken och ta en helkväll med honom nån dag framöver om han känner sig taggad.

Korv 666

Tittade på Flight 666 igår, dokumentären om första delen på Iron Maidens Somwhere back in time turné. Den var både underhållande och upplysande, mer Nicko McBrain åt folket! Nu handlar dokumentären mycket om fansen och visst var det kul att se de uberfanatiska sydamerikanska fansen som är helt galna. Sen kände jag att det blev lite för mycket om fansen, hade hellre sett lite mer djupgående intervjuer med exempelvis Rod Smallwood, managernas manager eller Adrian Smith som borde få komma till tals mer. Intervjuer med Bruce brukar vara rätt underhållande men samtidigt så märks det att han söker effekt med det mesta han säger i intervjusammanhang, slipad som han är. En lite mer kritisk hållning hade varit schyst, typ som att klaga lite på setlistan, varför den är typ samma jämt på sommarturnéerna. I filmen säger Bruce i någon intervju att de spelar låtar de inte framfört på över 23 år men om inte jag är helt ute och cyklar så är det bara en låt de inte spelat på 23 år och det är Rime of the ancient mariner. Att det var tjugo år sen de lirade Moonchild är skitsamma, poängen är att övriga låtar har spelats ganska flitigt sen Bruce och Adrian kom till baka till bandet för tio år sen. Varför är Fear of the Dark med kan man ju också fråga. Visst allas favoritsetlist ser nog väldigt olika ut men de borde ställt frågan i alla fall. Hur som helst rekommenderar jag filmen varmt även till de som inte är inbitna Maidenfans.

För er som inte vet så är det Falukorvens dag i Falun på torsdag. Melkers firar detta genom att dela ut sin nya korv Fäbodfalu. Jepp ni hörde rätt, Fäbodfalu, sug på den ni, eller gör inte det, man vet inte var den har varit...