Det finns mycket att säga om The X-Factor. Efter att Bruce lämnat skutan var det med spänning jag såg fram emot en nytt album med ny sångare. Ni kan ju gissa hur kul det var när man väl fick slänga på X-factor för första gången? Tror aldrig jag blivit så besviken på en skiva någon gång. Jag lyssnade och lyssnade, för jag ville verkligen gilla den men nä. Första spåret, The Sign of the Cross är en av skivans starkare spår men framstår ändå som Alexander the Great light. Maiden gjorde det verkligen inte lätt för fansen. För det andra låter skivan skit rent ljudmässigt, för det tredje börjar alla låtar utom en med ett lugnt bas eller gitarrintro för att sedan övergå i ett tråkigt mellantempo och för det fjärde måste Steve Harris omdömme ifrågasättas rejält när han valde Blaze som sångare. Han måste ha varit rejält förvirrad när han valde sångare. Jag ville och försökte tycka om Blaze men han låter fyrkantig och har noll karisma och många gånger låter det som han sjunger i fel tonart. Nu ville Steve promt ha en britt bakom micken och så blev det men det måste ha funnits hur många som helst som skulle gjort jobbet bättre. Hade Bruce gjort skivan bättre? Jo lite, men den allra största bristen ligger i låtmaterialet. Låtarna på X-factor är som de sämsta på Fear of the Dark bara det att här tar de upp nästan hela skivan. Lord of the Flies och Man on the Edge är förvisso rätt sköna låtar, speciellt när Bruce sjunger dem (Wicker man singeln, Death on the Road ) och det finns några hyffsade solopassageer. Dock har Blaze fått oförtjänt mycket skit för sin tid i Maiden, hade Steve &:co skrivit låtar som passat hans röst hade resultatet kanske varit annorlunda.
"Sign of the Cross" 6,5
"Lord of the Flies" 5,5
"Man on the Edge" 5,5
"Fortunes of War" 4
"Look for the Truth" 3
"The Aftermath" 3,5
"Judgement of Heaven" 4
"Blood on the World's Hands" 2
"The Edge of Darkness" 3
"2 A.M." 3
"The Unbeliever" 5
Betyg: 4
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar