I väntans tider

Att få vänta är aldrig speciellt roligt, men att se fram emot något kan däremot vara ganska trevligt.
Det var inte speciellt kul att vänta fjorton år på Guns ´n Roses senaste platta men jag ser fram emot att höra nya Mastodon som släpps den 24 Mars om allt går som det ska. Rancids nya skiva såg jag fram emot men det gör jag inte längre, jag har övergått till att vänta surt. De sa att den skulle komma förra året nån gång men det dök aldrig upp någon och nu har det gått nästan fem år sen förra skivan. Inte roligt alls. Tråkigt med artister som ger ut plattor med glapp på flera år mellan skivorna. Två - tre år, okej men inte mer. Suicidal Tendencies nya platta ska komma i år (igen) har de sagt. Den har varit på gång i flera år nu och där är det åtta år sedan de släppte en fullängdare. Under tiden har de bytt bassist en gång och trummis minst tre gånger samt gjort att allt intresse man hade i bandet har dött ut, i alla fall för nytt material. De förra två skivorna var långt ifrån mästerverk så det lär knappast bli nått nu heller. I dagsläget är det nog bara Mastodons nya - Crack the Skye, som jag verkligen ser fram emot. I morgon ska jag lyssna på A Camps nya skiva och höra om det kan vara något. Jag återkommer med tankar om denna så har ni nått att se fram emot. Medan ni väntar kan ni lyssna på lite rock på Spotify ( om de inte tar bort något förstås) tryck HÄR och sedan på shuffle. Peace out