Nessie, Prag och universum

Nu har det inte blivit något bloggande på ett tag, sist jag skrev så missade jag att skriva om att jag kikade på ett av mina favoritband Opeth i Falun härom veckan. Inget förband och en konsert i cirkus två timmar, perfekt! De körde ett set med låtar från i princip alla plattorna varvat med Mikael Åkerfeldts skönt torra humor. Tyvärr är jag inte av konsertlängd och scenen är på tok för låg på Arenan i Falun för att det ska vara helt hundra...
Apropå nått helt annat, visste ni att i butikerna i Prag så spelas det uteslutande pop och disco från början till mitten av nittio-talet. Jag var där i helgen så jag vet. Cotton-eye Joe var en låt jag inte behövde höra igen men ödet ville annorlunda. Kom också att tänka på Nessie, Loch-Ness monstret ni vet. Inte när jag var i Prag men i morse. Varför vet jag inte men i två timmar satt jag och bättrade på min kunskap om Nessie och hans kusiner Ogopogo och Mokele-mbembe. Hur hjärnan funkar och hur vi associerar är spännande saker, för några timmar senare på tåget från huvudstaden fick jag en otrolig lust att lyssna på Leviathan med Mastodon som handlar om... Moby Dick. Stora mytologiska djur is my thing tror jag.

Dagens bloggande hoppar lite kors och tvärs så jag tänkte fortsätta med det och slänga upp två videos med ingenting gemensamt. Först en bra låt med dålig ljudkvalitet av powerpopbandet Honeycrack som bara släppte en skiva nån gång. Bra var den i alla fall. Jag har den på CD. På gitarr fanns CJ Wildheart och på sång Willie Downing som bara var en halv Wildheart en liten stund. Längre ner kan ni titta på den Jamaicanske turistguiden som garvar så skönt.