High on Fire

Blabbermouth rapporterar att Metallica lirade My Apocalypse från Death Magnetic för första gången i onsdags. Konstigt att de inte gjort det tidigare då det är en av de bästa låtarna från nämnda skiva. Bäst är partiet som låter väldigt mycket Slayer som börjar runt 2.30 nånting.




High on Fire är på gång att spela in uppföljaren till Death is this Communion vilket jag tycker är en bra ursäkt att lyssna på Rumors of War.

Missanpassad

Jag tar tillbaka lite om Luc Besson, men bara lite då jag såg Taken med Liam Neeson häromdagen. Spännande och tight film som trots några tveksamheter funkade väldigt bra. Skitsamma, kom att tänka på the Misfits alldeles nyss när jag drack dagens första men inte sista kopp kaffe. Hittade tre klipp med samma låt från olika epoker. Först ett klipp från den gamla goda tiden innan Jerry Only körde bandnamnet i botten..



Nedan Danzigkonsert från 2005 med Doyle som gäst, satan vad jag hade velat sett den spelningen!



Inte alls så coolt, Misfits 99:

Fuck Besson

Jag skulle kunna fortsätta att skriva spaltmeter om hur bra nya Mastodonskivan är men jag tänkte skriva lite om Luc Besson istället. Anledningen är att jag och några bekanta såg Transporter 3 härom veckan. Luc Besson som gjorde en radda bra filmer, Det stora blå, Nikita, Leon och Femte Elementet mm, har mer eller mindre lagt regisörshatten åt sidan för att producera och skriva. Vad fan hände? Varför?
Visst, första Transporter-filmen och första Taxi var väldigt underhållande tidsfördriv men i stort sett är det bara skit han varit inblandad i. Transporter 3 som kunde ha blivit vassare än den mediokra tvåan förstörs helt och hållet av en psykotisk brud som ska vara Frank Martins lööve interest. Tydligen har hon aldrig stått framför en kamera nån gång innan Transporter 3 utan blev vald för att hon var snygg såklart. Om det är Luc Bessons fel låter jag vara osagt.
Actionscenerna är också sämre, för snabba klipp som gör att man inte får någon som helst överblick över vad som händer. Några höjdpunkter finns dock, en helt galen jakt på BMX och när han kör sin älskade Audi av en bro för att landa perfekt på...ett tåg. Frank Martin får Bond att likna en nybörjare. Jag hoppas istället på Jason Stathams andra "franchise" Crank, då Crank 2 är på intågande.

Konsertmat

1 paket tortillabröd
1 dl creme fraiche
2 AVocados
1 lime
3 vitlöksklyftor
400g nötfärs
1 burk svartbönor
1 dl Stark chilisås
3 tsk chilipeppar
1 msk spiskummin
1 gurka
1 salladshuvud
2 tomater
1/2 Rödlök
ett gäng majs
100 g Riven ost

Sätt på ugnen på 225

Guaccamole:
Ös ner avocadosarna i lämplig behållare, pressa på vitlökarna, pressa en liten skvätt lime, strö på lite salt och ta lämpligtvis en stavmixer och gå lös på allt med.
Stoppa in Guaccan i kylen.

Stek nötfärsen i stekpanna, häll på kryddorna plus lite vatten när färsen börjar se klar ut. Häll på bönorna och Chilisåsen. Rör om och stek nån minut.
Fördela sen röran på tortillabröden och strö på rikligt med ost och rulla sedan ihop. Lägg rullarna sedan i en ugnsform och kör in i ugnen.
Kirra lite sallad medan ugnen jobbar, lägg sedan på tallriken och klicka på creme fraiche och guacamole i varsina högar. Ta ut dina enchiladas när brödet börjar få lite färg.
Servera dig med lite öl till och kläm på lämplig konsertDVD.

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Mycket nya trummisar nu, Paradise Lost som även nyttjat svensk studiotrummis och producent på kommande plattan tillkännagav häromdagen att Adrian Erlandsson ( Cradle of Filth, the Haunted, At the Gates) fått jobbet bakom trumsetet. Känns coolt, ser verkligen fram mot nya skivan då de efter bottennappen Host och Believe in nothing sakta men säkert jobbat sig uppåt igen. 2007 års In Requiem var det bästa de gjort sedan One Second tio år tidigare.

Tittade på namnen som kommer till West Coast Riot i Göteborg och konstaterade att det inte var så spännande. Social Distortion kan ju vara kul att se, men inget jag springer benen av mig för, mycket tack vare deras Live in orange county DVD som var bland det värsta sömnpiller jag sett när det gäller konsert DVD:er. Suicidal Tendencies är det enda som känns riktigt hett faktiskt, trots att de inte gjort något vettigt på många, många år. Gogol Bordello vore också kul även om jag inte är något fan. Resten av banden var massa trötta hardcore och skatepunk band. Tyvärr Göteborg, jag väljer Peace and Love.

Årets album

Fortsätter att tjata om nya Mastodon som förmodligen kommer att gå ut som segrare över årets bästa album. Skivan tar aldrig slut utan växer fortfarande efter ett femtiotal lyssningar. Nu finns hela skivan att lyssna till på Mastodons Myspace:
här!

The Yeti

Måste säga att jag rådiggar videon till Divinations från nya Mastodonplattan:

Mastodon - New Music - More Music Videos

Tittade lite på melodifestivalen igår, kul att de låtar som stack ut mest och lät minst schlager kom etta och tvåa.Det säger en hel del...

Kiss my ass

Girigbukarna i Kiss ska spela in en ny skiva till slut trots att Gene Simmons sagt i flera intervjuer att det inte är någon idé att spela in en ny skiva då fansen förstört skivbranchen. Nu måste dock gamle hängtunga hittat nått nytt sätt att tjäna pengar på, hur skulle de annars kunna göra en skiva? Enligt Paul Stanley så ska skivan vara en återgång till rötterna och skivan kommer att spelas in analogt med bandet som låtskrivare, precis som det var under gruppens tidiga år. Rent spontant så känns det som att framförallt Ace fattas och att det luktar lite ruttet nånstans. Men visst, spottar de ur sig nån bra låt så ja tack, men jag är väldigt skeptisk.

Men en gång i tiden var de grymma, hur coolt sjunger inte Peter Criss i detta klipp från ´74?

Nessie, Prag och universum

Nu har det inte blivit något bloggande på ett tag, sist jag skrev så missade jag att skriva om att jag kikade på ett av mina favoritband Opeth i Falun härom veckan. Inget förband och en konsert i cirkus två timmar, perfekt! De körde ett set med låtar från i princip alla plattorna varvat med Mikael Åkerfeldts skönt torra humor. Tyvärr är jag inte av konsertlängd och scenen är på tok för låg på Arenan i Falun för att det ska vara helt hundra...
Apropå nått helt annat, visste ni att i butikerna i Prag så spelas det uteslutande pop och disco från början till mitten av nittio-talet. Jag var där i helgen så jag vet. Cotton-eye Joe var en låt jag inte behövde höra igen men ödet ville annorlunda. Kom också att tänka på Nessie, Loch-Ness monstret ni vet. Inte när jag var i Prag men i morse. Varför vet jag inte men i två timmar satt jag och bättrade på min kunskap om Nessie och hans kusiner Ogopogo och Mokele-mbembe. Hur hjärnan funkar och hur vi associerar är spännande saker, för några timmar senare på tåget från huvudstaden fick jag en otrolig lust att lyssna på Leviathan med Mastodon som handlar om... Moby Dick. Stora mytologiska djur is my thing tror jag.

Dagens bloggande hoppar lite kors och tvärs så jag tänkte fortsätta med det och slänga upp två videos med ingenting gemensamt. Först en bra låt med dålig ljudkvalitet av powerpopbandet Honeycrack som bara släppte en skiva nån gång. Bra var den i alla fall. Jag har den på CD. På gitarr fanns CJ Wildheart och på sång Willie Downing som bara var en halv Wildheart en liten stund. Längre ner kan ni titta på den Jamaicanske turistguiden som garvar så skönt.

Lost in space

"Divinations" Trailer

Vad har Rasputin, själavandring, handikapp, svarta hål och proggmetal med varandra att göra? Jo, Mastodon såklart, vilka andra skulle komma på att göra en skiva om detta? Kan inte komma på någon annan grupp som skulle kunna göra detta utan att det skulle kännas fånigt. Men det funkar för Mastodon, mycket bra till och med. Skivan Crack the Skye är ytterligare ett steg framåt för Atlantakvartetten och borta är den lite bröligare aggrosången som förvisso försvunnit lite för varje platta de gett ut. Stämmingen är hypnotisk och det går inte att sluta lyssna, jag försvinner in i musiken och vet inte riktigt när jag kommer ut igen för så fort skivan är slut så spelar jag den igen och igen... En mer detaljerad recension kommer senare för just nu är jag på själavandring.
Apropå tidsresor så såg jag avsnitt 8 på säsong fem av Lost i morse, serien blir bara bättre och bättre... Sawyer har alltid varit en favorit, hoppas han lyckas hålla kursen nu.
Over and out